Pratar vi inte om det, har det inte hänt!

Fredagar brukar oftast vara lyckade... iallafall för mig, de flesta gångerna. Jag blev hämtad av Cathe och Linnea igår så åkte vi hem till Cathlen och äcklade oss. Det var lite gumptvätt, obehaglig bajslukt, fisar och annat äckligt. Vem som gjorde vad stannar mellan oss.

Hur kvällen var igår tänker jag inte skriva om... det är nog inte någon som bryr sig om hur den såg ut i vilket fall som helst, så jag skippar det.

Men min och Cathlens morgon däremot. Den kan vi snacka om. Vi var hemma, inte så tidigt kan jag säga, och ramlade omkring och fnissade och hade oss. Fyllehyndarna la sig i sängen tillsammans och somnade. När jag vaknade i morse kändes det som om jag var i yttre rymden. Cathlen låg inte bredvid mig längre, allt som jag tittade på såg ut att röra sig, ena stunden svettades jag, andra frös jag. Jag vaknade och somnade om minst fem gånger under morgonen. Mådde inte bättre någon av gångerna. Tillsist undrade jag ju var Cathlen var... gick upp, tittade i rummen brevid, där låg hon och sov. Vi tvingade upp våra försupna kroppar, Cathlen la sig i badet och jag började äta. Då börjar det roliga, dagen efter fyllekväll, kommer du ihåg snack. Det du inte kommer ihåg, det kommer oftast jag ihåg. Det jag inte kommer ihåg, det kommer oftast du ihåg! Vilken tur att man har varandra.

Dra röven mot mattan

Planerade att handla sushi idag. Jaha så jag tar telefonen och ringer och beställer. Under tiden av samtalet så känner jag hur sugen jag verkligen är på det och det börjar vattnas i munnen på mig. Jag kände riktigt den goda smaken och såg verkligen fram emot att få komma hem med min mat och bara ta första biten. Precis efter jag var klar med min beställning så kommer jag ju ihåg. Jag har ingen bil! Den har mamma. Jaha så då kunde jag inte få min jävla sushi.... om inte någon annan hade kunnat köra mig dit. Jag ringde runt utan framsteg. Jaha så då fick jag plocka upp telefonen och ringa och avbeställa min beställning. Så ledsen jag var... så ledsen att jag framförde mitt missnöje till hon i telefonen. Hon förstod mig och gjorde sitt bästa för att få mig på bättre humör igen.
Jag vill fortfarande ha min sushi!







xoxo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0