nudutilde

Nu såhär runt juletid väcks lite känslor. En saknad väcks.
Jag vill inte åka hem, men sakna kan man väl få lov att göra.
Jag saknar att vakna upp i mitt eget rum med hunden som tar upp halva sängen.
Jag saknar mammas mat.
Jag saknar att ringa till mina vänner och prata om viktiga och helt oviktiga saker.
Jag saknar att gå ut på min balkong och ta en cigg.
Jag saknar att gå ut och festa varje förbannade helg och vakna bakis dagen efter och beklaga mig om ångesten från gårdagen.
Jag saknar att ta ut hunden på en promenad.
Jag saknar att bara kunna gå till min bästa vän och göra absolut ingenting.
Jag saknar massor av saker, men samtidigt trodde jag att jag skulle sakna mer än vad jag faktikst gör.
Jag har det så jävla bra här. Det har jag fakitkst!
Jag älskar livet här, det är underbart.